Gudfadern av Mario Puzo

Wow. Jag hade varken läst boken eller sett filmerna, så bestämde mig för att till att börja med läsa boken. Och wow. Jag gillade den verkligen! Handlar om Don Corleone och hans maffia-imperium i New York. Mer behöver jag inte säga, ingen har väl missat vad den handlar om? Jag förväntade mig att den skulle vara bra, men den översteg alla mina förväntningar. Den är jättespännande och jag ska se till att se filmerna så fort som möjligt, för jag har ju hört att de är väldigt bra också.

Lördag av Ian McEwan

Kändes skönt att läsa en sån här bok efter att ha läst Den femte sanningen. Den här gången är det en mans liv, en man som älskar sin hustru och aldrig tänkt vara otrogen mot henne och så en berättelse utan en massa onödigt blaj (enligt mig ;)).
Boken handlar om Henry, en kirurg i 50-års åldern, som tidigt en lördag morgon vaknar upp, reser sig ur sängen, går fram till fönstret och efter några minuter ser ett brinnande plan som är på väg ner över London. Resterande dagen är det fler saker som inte riktigt går som han planerat. När han sitter i bilen för att ta sig till sin squash-träning håller han på att krocka med en annan bil. Föraren i den andra bilen är hotfull och visar tydligt att han med sina två följeslagare ska misshandla Henry. Han lyckas ta sig ur situationen och tror att han inte ska behöva se den unge mannen igen. Men ack så fel han har. *dramatisk musik som antyder att nånting kommer hända senare*.
Det låter som en jättedramatisk bok det här, men egentligen är det i grund och botten berättelsen om Henry och hans liv. Man får lära känna honom, hur han växte upp, hur han träffade sin fru, förhållandet till hans två barn och så vidare. Det brinnande planet startar spekulationer om terrorism. I boken finns kärlek, krig, musik, poesi, medicin. Man får följa med honom in i operationssalen där han reparerar människors hjärnor. Allt detta som händer honom, under en enda lördag. Hans planer var en ganska lugn ledig lördag med en avslutande familjemiddag, men det blev lite mer än så. Tyckte om boken, tyckte om karaktärerna och språket. Läsvärd.

Den femte sanningen av Doris Lessing

När jag plockade ut den här 600 sidor tunga romanen ur bokhyllan på biblioteket tänkte jag "oj vilken tegelsteg". Och det visade sig också vara något av en tegelsten att läsa. Boken handlar om Anna, ensamstående mamma och författare. Hon har fyra olika minnesböcker som hon skriver ner tankar och händelser från sitt liv i. I de olika böckerna skriver hon om sitt yrkesliv, sitt politiska liv, sitt kärleksliv samt sitt vardagsliv. Slutligen köper hon en femte minnesbok med gyllene omslag för att föra samman sina tankar från de fyra första böckerna.
Det här är inte den typ av bok jag brukar läsa. Det är långa diskussioner om politik och kommunism, långa gräl och analyser om kärlek och svartsjuka och väldigt mycket tankar och funderingar om människor. Vissa partier i boken var bättre än andra, där emellan var det mest en massa blaj om jag får uttrycka mig så :) En väldigt intellektuell bok på något sätt. Jag känner mig så fruktansvärt enkelt och vanlig när jag läst denna, men på ett positivt sätt. Jag är glad att jag inte ser världen som Anna ser den för det verkar inte vara så värst muntert. Det intressantaste tyckte jag var hennes reflektioner om hur kvinnor alltid anpassar sig och lever för männen de älskar, medan männen lever sitt eget liv. Lite hopplöst kändes det också för i denna bok verkade varenda gift man ha en älskarinna eller två. En typisk bok av en författare som jag skulle kunna tänka mig fått nobelpris. Skriv en lång bok med en massa intriger och svartsjuka och gör den sedan dubbelt så lång med en massa utfyllnadsblaj. Jag hade lite svårt att hålla reda på handlingen ibland för hon hoppar mellan böckerna och ibland i tiden. Ibland skriver hon en novell om en kvinna som heter Ella. Men på något sätt var den ändå bra, även om den tog många timmar att läsa. Jag ger den betyget godkänt, men inte mer! Kanske ska man sitta i Svenska Akademin för att verkligen uppskatta den här sortens bok. Eller så är jag för ung för att förstå.

1001 böcker du ska läsa innan du dör

Wow, den här listan är lång. Men av någon anledningen blev den världens utmaning för mig nu. Hur många böcker kan jag bocka av? Den lilla tävlingsmänniskan i mig vill läsa alla dessa böcker innan jag dör :) Tur att boken jag läser nu finns med på listan, alltid en början ;)

http://www.listology.com/list/1001-books-you-must-read-you-die

Snöns rike av Yasumari Kawabata

Jag gick till bibblan och letade upp några av böckerna på listan jag skrev om i inlägget innan. Den jag läste idag var Snöns rike. Den handlar om en man som heter Shimamura som reser till en by i Japan med otroligt mycket snö. Där träffar han geishan Komako som han startar en kärleksaffär med.

Det är en ganska kort och stillsam roman. Känns väldigt japansk, och även om den räknas som en kärlekshistoria tycker jag inte att det verkar finnas så mycket kärlek. Den skrevs klart efter andra världskriget så det är såklart inte en kärlekshistoria som vi är vana med idag. Fint skriven på något sätt, man får en känsla av att vara där. Slutet förstår jag inte alls, men tycker det brukar vara så med såna här typer av böcker :) Ångrar inte de timmar jag la ner på att läsa den, kanske inte en av de bästa böckerna jag läst men ändå på något sätt läsvärd. Författaren är en av de största i Japan.

100 bästa böckerna

Hittade på Svenska dagbladet listan över de genom tiderna 100 bästa böckerna. Hur många har ni läst? Jag har läst 4, bara 96 stycken kvar då :)

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/varldens-100-basta-bocker_52340.svd

Nattfåk av Johan Theorin

Nu har jag läst uppföljaren på Skumtimmen, som i och för sig inte är en egentligen uppföljare eftersom det är en helt ny berättelse, men den utspelar sig liksom Skumtimmen på Öland och Gerlof från första boken medverkar även i den här. Boken inleds med att ett fartyg går på grund 1845 på Ölands kust där två fyrar just håller på att byggas. Inga överlevande. Av virket som fanns på skeppet byggs en gård. I nutid flyttar paret Westin in i gården med sina två barn. Men det finns många historier om gården, bland annat att alla som dött där återvänder varje jul och att när den ena fyren som stått nedsläckt sedan länge plötsligt börjar lysa betyder det att någon kommer dö. En dödsolycka sker i familjen vilket väcker många frågetecken och sökandet efter vad som egentligen hände börjar.

Precis som den första boken blev jag helt fast och sträckläste hela boken. Den är spännande och lite kuslig. Författaren skriver otroligt bra och man får varvat mellan dåtid och nutid, från olika personers pespektiv. Utan att det blir ett dugg rörigt! När jag läst ut den la jag den i knät och tänkte bara "wow". Rekommenderar den verkligen!

En långvarig förlovning av Sébastien Japrisot

Boken handlar om Mathilde och hennes jakt på sanningen om vad som hänt hennes trolovade Manech. Det besked hon fått är att han dömts till döden av en militärdomstol för att ha stympat sig själv i hopp om att få undkomma kriget (Frankrike, 1917) och dött kort därefter. Hon vägrar tro på att detta är sant och börjar själv undersöka vad som egentligen hänt genom att söka kontakt med familjerna till de övriga omkomna samt andra som medverkade i kriget.

Detta är en ganska stillsam och vacker berättelse. Man får en känsla av hur svårt det måste ha känts för dem som upplevde kriget men samtidigt hur mycket hopp människor har inom sig. Själv har jag lite svårt för namn så hade lite svårt att hänga med vilka alla var, speciellt när det är franska namn, men jag hängde ändå med i handlingen och förstod vad som hände. Boken har även filmatiserats med Audrey Tautou som Mathilde. Jag hade sett filmen innan och som alltid får man en mer utförlig bild om handlingen när man läser boken. Tyckte väldigt mycket om filmen och tycker även om boken. Väldigt fin berättelse.

Skumtimmen av Johan Theorin

Jag har läst Skumtimmen av Johan Theorin. Den handlar om en liten pojke som försvinner på Öland och hur hans familj efter 20 år fortfarande inte vet vad som hänt honom. En dag får morfar Gerlof ett brev från okänd avsändare med vad som tros vara pojkens ena sandal. Detta gör att mamma Julia återvänder till Öland och tillsammans med Gerlof börjar försöka lista ut vad som hänt. Samtidigt som man följer Julias sökande i nutid varvar författaren med uppväxten och tankarna hos Nils Kant, en man som satte skräck i bygden och begått både misshandel och mord. Nils Kant dog och begravdes långt innan Julias son försvann, men det finns flera tecken som tyder på att han kanske fortfarande finns kvar på Öland...

Väldigt spännande bok tycker jag. Den är välskriven med många fina skildringar av Ölands landskap och det känns nästan som man är där själv. Det hela är en enda stor gåta och jag sträckläste hela för att jag inte kunde sluta läsa. Väldigt intressant att läsa en sån här typ av historia ur en familjs perspektiv istället för en polis. Rekommenderar!

Dax att ses!

Det börjar bli dax att ses och prata bok tycker jag. Eller hur går det för er?
Vad sägs om att ses den 19/5, på onsdag?
Förslag på vart vi skall ses? Fika/middag/en öl?

Vem står på tur att välja nästa bok?

Kram på er!
//Maria